AgnesNutti

 

 

 

 

Angelica har fortfarande kvar lite problem med ögonen... Så på min mormors 87-årsdag så ska vi spendera den på sjukhuset. De måste söva Angelica igen för att kunna kontrollera ordentligt hennes högeröga. Min lilla fina...

Vi var ju till ögonmottagningen i tisdags. Efteråt så behövde jag lite kärlek så då gick jag till finaste Frida. Hon bjöd på lunch.

 

Det var supergott! Och trevlig sällskap. Efter en alltför kort tid så orkade mina gryn inte och var så ledsna så efter att ha tankat i dem lite mat så drog jag vidare så de fick sova i bilen. Gjorde lite ärenden, bland annat for jag till barnens hus för att köpa lite leksaker till dem. Eftersom de har börjat greppa ganska bra så vill jag att de ska ha lite runda grejer som de kan vifta med utan att göra illa sig, och sen stoppar dem sina händer i munnen hela tiden så det måste vara "ätvänligt". Nu är dessa rengjorda och ska lekas järnet med imorgon.

 

Imorgon är der redan fredag! Wiho! Jag älskar fredagar! Det betyder att när barnens far kommer hem från jobbet så har vi två härliga dagar med två vuxna framför oss. Lördagen brukar jag däcka ihop totalt och sova, vila, duscha och bara njuta av att dela ansvaret med någon. På söndagen brukar jag försöka få saker gjorda i hemmet som släper efter under veckorna, lite städning och annat grundläggande. Finpiffandet (som jag iofs aldrig riktigt orkar ta tag i i vanliga fall) det får vänta tills barnen är större.

 

Mina älskade barn har under veckan som gått fått lite härliga rutiner. De är väldigt vakna under dagen och sover oftast bara en halvtimme-timme i stöten. Men de gillar att ligga på golvet i sina babygym eller i babysittern så det är kul. Då leker vi och sjunger och tränar på mage. Angelica ligger länge på mage, vänder sig icket, medan Elsa snurrar runt på en gång och tränar så lite så möjligt på mage. Busungen!

Rutinerna ja, sen på kvällen runt 19-20 så käkar de och sen somnar de så gott. Och sen sover de, vaknar bara för att äta och kanske le lite vid 22-23. Sen sover de och vaknar någon/några gånger på natten och äter. Men de somnar om fort. Eller jag tror då det i alla fall. Efter att ha matat bebisar och rapat så lägger jag mig ner och sover. Barnen sover mellan oss och sköter sig snyggt så jag tror då att de oxå sover. Att få dem att sova själv är svårt. De ska somna i famnen eller nära en i sängen (eller i rullande vagn eller bil), sedan kan de sova kortare stunder själva. Men det ger väl sig det oxå tids nog. Det är mysigt att ha dem nära. Jag älskar dem så himla mycket så mig gör det inget att de sover tillsammans med oss. Jag tror på det min kloka mor brukar säga: De kommer inte sova i samma säng som er när de är 15 ändå.

 

Så jag passar på att mysa så mycket jag kan. Jag behöver tanka närhet och kärlek från dem. Vi hade en så turbulent start med dem där vi inte fick ha dem nära på länge så nu kan jag inte få nog av dem. Jag hoppas bara att jag inte skämmer bort dem för mycket. Men vem kan bli för bortskämd på kärlek? Ingen hoppas jag. Ös kärlek på era nära och kära, det kan ingen få för mycket av.

 

Nu börjar en bebis knorra lite bredvid mig i babynestet så då kanske det är dags att mata, eller bara kramas. Och det ställer jag gladeligen upp på. Jag ska nog njuta av en god, kall apelsin sen. Mums!