Bloggnerven vann....
Har inte haft lust att blogga på länge. Suget efter att skriva av sig kommer och går, för det mesta är den obefintlig och det syns väl av min ivriga uppdatering. Är till och med sämre än min syster att blogga, och då är man inte duktig... :P *pik*
Nu lider semestern mot sitt slut. Sista helgen jag är "ledig" har jag lovat min käre far att ställa upp och jobba på Nolia åt Suovaskungen. Så är du hungrig och nära Piteå så kika in vet jag!
Semestern snart slut, det var där jag var i tankarna ja. Så vad har jag gjort? Jag har varit i fjälls, promenerade upp till Skuolla på kalvmärkning. Det gick MYCKET bättre detta år. Väldigt glad för det. Hade inte ens ont i låren och var itne ens nära grinfärdig när vi kom fram efter 8 timmars vandrande med ryggsäck. Vandringen började dock med spöregn, men det blev snart uppehåll och solen tittade till och med fram på slutet. Men sen kom regnet, och i 4 dagar och nätter smattrade regnet - vi bodde såklart i tält... Det regnade in förståss och Stefan öste vatten ur tälten med en kåsa. Men tur att man inte är gjord av socker. Medan vi låg där när regnet öste ner så kom vi överens om att nästa år blir det Cypern istället. ;) Men jag vet inte riktigt. Jag fick till och med märka lite grann i år! Aldrig ens provat förr men så frågade pappa om inte jag var sugen att prova jag också, och det var jag såklart! Det gav mersmak.
Har bott drygt en månad i huset nu. Är ett paradis för mig. Slappnar verkligen av och trivs, trots att det är flyttkartonger kvar att packa upp och inga tavlor eller prydnadssaker är uppe än. Vi har fått upp lite gardiner men några måste fållas upp innan det blir helt ok med det. Måste även köpa vita hissgardiner. Ska försöka hitta ett par på Ellos.se som jag tycker om. Men i hjärtat känns det väldigt väldigt bra att vara husägare. Att bara strosa omkring på tomten och äta färska hallon och vinbär är en dröm, och veta att de är mina och att mina barn kommer strosta runt här och äta sig mätta innan middagen. =)
Vi var även till Ulvön helgen som var. Varje sommar behöver vi lite Ulvö-luft för att orka med resten av året, lika som jag behöver lite fjäll-luft. Det var härliga dagar på Ulvön även om solen inte lyste dessmer på mig. Åt god mat, i gott sällskap. Mindre god mat; läs surströmming, åt också, men även det i gott sällskap. Så det gick ner nästan ett halvt tunnbröd med potatis, gräddfil, lök, gräslök och surströmming.
Är dock besviken på mig själv, har blivit för mycket sötsaker och god mat denna sommar och alldeles för lite träning. Det går inte om jag ska hålla på såhär. Måste ta tag i både träning och kost nu. Börja veckoplanera middagarna, mindre portioner igen, mer grönsaker igen, mindre godis igen och självklart mer träning igen. Går mina steg varje vecka (minst 70 000) men har blivit dåligt med IKSU, simning och stavgång. Måste skärpa mig. Är väldigt sugen att få bli mamma, och även att kunna ge Stefan ett barn, han längtar så. Men för att bli det vill jag försöka gå ner i vikt först. Det måste gå, andra klarar det ju. Varför går det inte för mig?
Nu lider semestern mot sitt slut. Sista helgen jag är "ledig" har jag lovat min käre far att ställa upp och jobba på Nolia åt Suovaskungen. Så är du hungrig och nära Piteå så kika in vet jag!
Semestern snart slut, det var där jag var i tankarna ja. Så vad har jag gjort? Jag har varit i fjälls, promenerade upp till Skuolla på kalvmärkning. Det gick MYCKET bättre detta år. Väldigt glad för det. Hade inte ens ont i låren och var itne ens nära grinfärdig när vi kom fram efter 8 timmars vandrande med ryggsäck. Vandringen började dock med spöregn, men det blev snart uppehåll och solen tittade till och med fram på slutet. Men sen kom regnet, och i 4 dagar och nätter smattrade regnet - vi bodde såklart i tält... Det regnade in förståss och Stefan öste vatten ur tälten med en kåsa. Men tur att man inte är gjord av socker. Medan vi låg där när regnet öste ner så kom vi överens om att nästa år blir det Cypern istället. ;) Men jag vet inte riktigt. Jag fick till och med märka lite grann i år! Aldrig ens provat förr men så frågade pappa om inte jag var sugen att prova jag också, och det var jag såklart! Det gav mersmak.
Har bott drygt en månad i huset nu. Är ett paradis för mig. Slappnar verkligen av och trivs, trots att det är flyttkartonger kvar att packa upp och inga tavlor eller prydnadssaker är uppe än. Vi har fått upp lite gardiner men några måste fållas upp innan det blir helt ok med det. Måste även köpa vita hissgardiner. Ska försöka hitta ett par på Ellos.se som jag tycker om. Men i hjärtat känns det väldigt väldigt bra att vara husägare. Att bara strosa omkring på tomten och äta färska hallon och vinbär är en dröm, och veta att de är mina och att mina barn kommer strosta runt här och äta sig mätta innan middagen. =)
Vi var även till Ulvön helgen som var. Varje sommar behöver vi lite Ulvö-luft för att orka med resten av året, lika som jag behöver lite fjäll-luft. Det var härliga dagar på Ulvön även om solen inte lyste dessmer på mig. Åt god mat, i gott sällskap. Mindre god mat; läs surströmming, åt också, men även det i gott sällskap. Så det gick ner nästan ett halvt tunnbröd med potatis, gräddfil, lök, gräslök och surströmming.
Är dock besviken på mig själv, har blivit för mycket sötsaker och god mat denna sommar och alldeles för lite träning. Det går inte om jag ska hålla på såhär. Måste ta tag i både träning och kost nu. Börja veckoplanera middagarna, mindre portioner igen, mer grönsaker igen, mindre godis igen och självklart mer träning igen. Går mina steg varje vecka (minst 70 000) men har blivit dåligt med IKSU, simning och stavgång. Måste skärpa mig. Är väldigt sugen att få bli mamma, och även att kunna ge Stefan ett barn, han längtar så. Men för att bli det vill jag försöka gå ner i vikt först. Det måste gå, andra klarar det ju. Varför går det inte för mig?
