AgnesNutti

Sen jag skrev sist här så har det hänt en hel del i mitt liv. Det är i och för sig därför som jag inte hunnit skriva. I förra inlägget skrev jag att vi väntade tvillingar och jag visade bilder från ultraljudet. Jag försöker dra en kort version av mitt liv från då till nu. Så kort det nu går.

Alldeles för tidigt,den 7 mars - i v. 25+3, föddes våra tvillingflickor, Elsa och Angelica, med urakut kejsarsnitt. Jag började få regelbundna sammandragningar tidigt på morgonen och sen när de snittade mig visade det sig att Elsas moderkaka börjar lossna. Barnen hamnade i kuvös med respirator och vi fick bo på sjukhuset med barnen inskrivna på Barn 4, neonatalavdelningar, i 15 veckor. Från 7 mars till 20 juni. Det var som att leva i en berg- och dalbana i dessa veckor och vi var mellan hopp och förtvivlan. När de föddes vägde Elsa 642 g och var 31 cm lång och Angelica vägde 833 g och var 34 cm lång. Mot många odds, bland annat hjärtoperation och virus, så överlevde våra hjärtan. Kärleken jag känner till dem är obeskrivlig!

Nu har vi snart haft dem hos oss i 6 månader. Tiden har rusat iväg, samtidigt som den har känts väldigt lång. På barn 4 fick vi vänner för livet och mötte människor som vi aldrig lärt känna annars som hade liknande erfarenheter. Människor som var och fortfarande är enorma stöttepelare för mig.

 

Att anpassa sig att vara hemma med två små efter flera månader på sjukhushar varit en tuff tid, men det kommer nog gå. Jag har varit ensam med dem en vecka nu och det är sjåigt men det går bättre än jag  trodde innan. Jag var rädd för gallskrik hela tiden, men än är det inte alltför illa. Vi kanske klarar detta?

 

Jag åkte till Vindeln idag för att träffa de andra tjejerna och bebisarna från föräldragruppen, det var supertrevligt! Men vad glad jag är att inte jobba i Hällnäs just nu. Missförstå mig rätt - men vägarbetet de håller på med är hemskt!

 

Nej, nu kallar bebisarna, dags att amma.