Snart helg igen.
Dagarna går riktigt fort och jag hinner inte riktigt med annat än att ta hand om barnen. Jag läste att jag skrivit att jag var trött i tidigare inlägg, och jag kan nogg fortsätta säga det. Jag är ganska trött.
Jag har haft en intention att skriva här flera gånger men tiden har runnit iväg. På dagarna hinner jag inte, då är hela mitt fokus, och även mitt jobb nu, att ta hand om och roa de små. När de sover så brukar jag en sovning äta lunch och den andra omgången ta en promenad. När de är vaken då sitter vi mestadels på golvet och busar.
Igår kom mina kära kollegor på besök. Jag blev så glad och jag har saknat dem så mycket! Även om det är flera månader sen vi sågs så kändes det så naturligt och jag kände en tillhörighet. Jag längtar tillbaka, inte till själva arbetet men efter samhörigheten.
Såhär tillbringar vi stor del av vår vakna tid:
På golvet i babygymet, och gärna alldeles nakna.
Flickorna har sina händer i munnen hela tiden och har börjat greppa ganska bra tycker jag. Leksakerna åker givetvis in i munnen de med.
Angelica äter på sin Lejonsnuttis.
Här kramas hon med den. Mys.
Idag satt jag och mös med Elsa efter hon hade ätit. Jag fylldes av en sån värme och kärlek. Tänk att jag har fått äran att bli mamma till de finaste på jorden.
Hela jag blev alldeles tårögd och jag höll på att sprängas av kärlek. De är små mirakel, små mirakel som gör så stor skillnad i min tillvaro på jorden. De har fått en helt ny dimension att öppnas. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem nu. Jag kommer inte ihåg hur en dag utan dem såg ut. Jag behöver inte veta det heller.
Jag är så lycklig.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Och man blir så lycklig själv bara av att läsa dina ord! <3
Trackback
