AgnesNutti

Den här dagen har varit tuff för mitt mammahjärta.

 

Båda barnen har, på grund av att de fötts så pass för tidigt, haft problem med ögonen och något som kallas ROP, retinopathy of prematurity. Det är en ögonsjukdom som uppstår vid felaktig utveckling av näthinnan hos för tidigt födda barn.

Båda flickorna har haft ganska långvarig ROP som var i ganska mild grad, steg 1-2. Man gör inget åt detta förutom att man måste följa sjukdomen tills den är borta. Elsa förklarades frisk i mitten på sommaren men Angelica har haft fortsatta problem och har en gång tidigare fått sövas för att de ska kunna undersöka hennes ögon nu när hon börjar bli så stor.

Nyfiken kan du läsa mer här: http://www.remittent.se/Files-sv/Ogon/Dokument/patientinformation/Info%20till%20foraldrar%20med%20barn%20som%20har%20ROP.pdf

 

För drygt en månad sedan sövdes hon inför detta och det var en jobbig stund. Det finns alltid risker med att bli nedsövd och helst för en bebis som är född prematur, då det kan påverka andningen om jag förstod läkaren rätt. Allt gick jättebra sist och de hade goda nyheter där alla tecken på ROP är borta. Dock hade hon en blödning i höger öga som de måste fortsätta följa upp. Läkaren då tyckte att det räcker med en vanlig underöskning och att en nedsövning inte krävdes. När vi för två veckor sen var på undersökningen tyckte dåvarande läkare att hon visst måste sövas för att kunna undersökas ordentligt eftersom han såg att hon fortfarande har ett blodkärl kvar och han kunde inte kolla ordentligt hur det såg ut med blödningen. Typiskt tänkte jag. Jag har hoppats varje gång vi kommit till en ögonundersökning att hon ska slippa mer nu. Det är en påfrestning för henne att genomföra dessa undersökningar och än större påfrestning då hon måste bli nedsövd.

 

Åter till dagens pärs. Det började redan i natt då Angelica, som vanligtvis äter ca var tredje timme på natten, inte fick äta något efter kl. 3. Så kämpade för att hålla henne sovandes så hon slapp vara vaken för att känna hunger. Kvart över sex på morgonen åkte vi mot sjukhuset, som tur var hade Angelica sovit ändå fram till avfärd och påklädning. Hon somnade även om i bilen, tack och lov. På sjukhuset så var hon på riktigt bra humör, tacka vet jag nappen, och runt kl. 8 när vi begav oss mot operationssalen så var hon relativt nöjd ändå. Jag fick inte sätta mig ner, då började hon söka och leta efter bröstet, men stod jag upp och gungade så tittade hon sig intresserat omkring. Det är riktigt jobbigt att se henne sövas och jag måste erkänna att jag är orolig varje gång. Dels känner jag mig som en dålig mamma som inte ger henne mat, det är ju mitt jobb! och sen så mår jag dåligt över att de måste söva ner henne. Själva nedsövningen gick bra och när jag kom till uppvaket sov hon sött i nästan en halvtimme. Hon vaknade runt 10 och åt duktigt. Allt såg bra ut och då hon ätit ännu en gång, runt 11 fick vi komma till vårt rum där vi skulle spendera dagen. Elsa var under tiden med Stefan. Vi myser på i rummet och barnen äter och sover. Angelica är riktigt vaken och glad under flera perioder och verkar inte störas allt för mycket av att hon har pupiller stora som jag vet inte vad efter ögondropparna. Jag tycker ljuset borde störa henne och att hon borde vara grinigare än vanligt, men nej. Min lilla tös är en stark tjej. Vid 14 snåret kommer läkaren in och berättar att det ser bra ut med ROP och hon ser ingen blödning längre men... Jag hatar ordet men... ja ialla fall: Men hon har ett blodkärl som drar i näthinnan. Detta måste följas upp. Dels kan kärlet försvinna av sig själv eller så kan det fortsätta vara lika stort under en längre tid. Angelica måste genomgå undersökningar tills blodkärlet är borta. Ett annat scenario är att blodkärlet växer och då kan det dra än mer i näthinnan så den lossnar. Om de ser att blodkärlet börjar växa så detta är en risk så måste hon opereras. Jag hoppas verkligen att det här blodkärlet snart försvinner av sig själv. Min lilla piga ska väl inte behöva bli nedsövd med jämna mellanrum? Nej hojja... Läkaren trodde att vi skulle få en ny kallelse för nästa undersökning om runt en månad. Då är jag dock i Gällivare och hon skrev upp de veckor vi är borta. Ja lilla Angelica, mitt mammahjärta mår dåligt för din skull. Det är så härligt att du är så glad ändå och verkar inte lida av det alltför mycket... Än...

 

Ja det var väl den dagen. Ja förutom att min älskade mormor fyller 87 år! Ringde och grattade givetvis. Min fina, fina mormor.

Mormor Elsa och Elsa.

 

Nu sovdags för att smälta dagens pärs. Jag är dödstrött och har varit vaken sen strax efter 5, och innan dess sov jag inte dessmer heller...

 

 

Imorgon är det kalasdax. Sambon fyller 32 år och det kommer finnas tårta. Välkommen om du är frisk!