AgnesNutti

Denna dag känns inte som måndag, för det känns inte som om det var söndag igår. Jag har typ onsdag idag. Men visst, det funkar att vi har måndag. Sen har den här dagen kännts evighetslång...

 

Dagen började med att vi åkte in till sjukhuset för att göra en kroppsmätning. Barnen har fått vara med i en studie för att jämföra kroppsfettet mellan prematura barn och barn som är födda i fullgången tid. Mina flickor var superduktiga och sjuksköterskan Carina och dietisten Inger tyckte barnen blivit stora tjejer. Och jo, det tycker jag med. Fina fina flickorna mina. De fick åka in i en kroppsmätningsmaskin och de var duktiga. Elsa var lite ledsen men hon var nog hungrig för hon sög tag ordentligt efteråt. Angelica blev nog lite övertrött och grät en stund efteråt och kom inte riktigt till ro på ganska länge. Efter detta passade vi på att gå och hälsa på C på barn 4. Jag fick ta del av deras liv sen sist och jag beundrar den familjen. Jag var spyless på barn 4 när vi fick komma hem efter 15 veckor, C, L och deras lilla E har varit där nu i snart 8 månader... Starka starka. Och deras fine pojke är en kämpe!

 

Efter en timmes surrande i dagrummet var det lunchdags för dem så jag promenerade till bilen och efter vägen mötte jag en annan mamma som fått tvillingar och låg inne på barn 4 några veckor samtidigt som oss. Vi pratade en stund och hon berättade om öppna förskolan på Teg som har tvillinggrupp 1 gång/månad. Jag får se om det passar att åka dit någon gång, öppna förskolan här i Tavelsjö var inte riktigt något för oss. Men hon sa att det var många tvillingpar i mina barns korrigerade ålder, alltså runt 3-4 månader, så det kan nog vara roligt att träffa andra i samma sits som mig. Efter att vi sagt hej då gick jag förbi Ali baba pizzeria på tunnelbacken och köpte en grekisk rulle. Var tvungen att återuppleva lite av det goda med neo-tiden. En kebabrulle med fetaost och tzatsiki är en av de goda tingen. En god lunch!

 

Hem och leka med barnen och mysa resten av dagen. Efter middagen, som var rester från tacosen så blev det badningsdags. Angelica ska sövas imorgon för att de måste få undersöka ögonen ordentligt och inför detta måste hon vara ren så vi blev ordinerade att bada kvällen innan. Det är jobbigt detta med sövningen eftersom det alltid är en risk att sövas. Det gör ont i mammahjärtat. Sen känns det jättejobbigt att hon inte får äta mer efter 3 på natten. Risken finns annars när hon sövs aatt hon kräks om hon har mat i magen och då kan det komma i lugnorna, och det vill vi undvika. Men jobbigt att inte få mata min bebis, hoppas det går lika smidigt som sist då hon sov ända tills vi var på sjukhuset och inte han lida riktigt av hunger. Jag försöker tanka upp henne nu ikväll och ska mata henne varannan timme till kl. 3, om hon bara vill äta... Imorgon kl. 7.15 ska vi vara på sjukhuset. Håll tummarna för Angelica nu, att det där blodkärlet är borta och att det inte finns någon blödning så hon slipper gå igenom det här igen...

 

Nu ikväll  när barnen sovit så gott i varsitt babynest bredvid mig så har jag suttit och skrivit lite om tiden från barn 4. Jag läser det jag skrivit och försöker renskriva det på datorn. Jag blir alldeles grinfärdig när jag minns tillbaka tiden för 7 månader sedan. Livet var upp och ner, känslorna var utanpå kroppen och rädslan var så stor... Jag är så tacksam för hela min fina familjs stöd under den jobbiga tiden och är så glad över deras fortsatta stöd nu. Alla visar så stor kärlek till Elsa och Angelica och jag blir så lycklig. Jag är så stolt över allt. Över mina barn, min familj och min släkt. De är så fina allihopa.Och värmen vi får från alla är oslagbar.

 

Oslagbar!