Återblickar
Igår var det fullt ös från uppstigning till sängdags. En härlig söndag på alla sätt. Det började, som alla andra dagar i mitt liv den senaste tiden, med att ta hand om mina tvillingflickor. Stefan fick lite sovmorgon och jag körde morgonbus. Jag fick ju sovmorgon i lördags, så det gäller att turas om.
När vi lekt och busat på golvet och det var dags för dem att sova så sorterade jag deras för små kläder i olika högar. En stooor låda med sånt som jag tänker ge bort då tillfälle ges och en låda med sånt som jag vill spara. Det har använt en hel del kläder må jag säga.
Efter barnens förmiddagsvila var det matning och lite mer lek innan vi packade i ordning oss för att åka in till stan. Vi mötte upp Charlotte, Lars, deras lilla Emil och hans mormor på ett fik på Ålidhem centrum. Vi lunchade länge och det var supertrevligt.
Under fikat kom Karl som är med i prematurföreningen i Stockholm förbi och snackade lite. De är sugna att starta upp en permaturförening här i norrland och eftersom Umeå är upptagningsområdet för många för tidigt födda i hela norrland så vore det roligt att ha en här. Vi pratade eventuellt om att jag skulle hålla i föräldrafika på barn 4 ibland som en uppstart i detta. När vi var inne på neo, barn 4, med våra tjejer så saknade jag att ha någon att vända mig till som varit i samma sits och klarat sig igenom den, här kan jag kanske finnas för de som upplever samma som jag gjorde.
Jag hade i min enfald innan detta aldrig reflekterat över att man kunde få sina barn så pass för tidigt och se dem överleva. Jag visste inte hur vanligt det var att man födde barn för tidigt och hur många familjer som går igenom liknande situationer som vi gjorde. Under vår tid på barn 4 så hade vi turen att träffa flera familjer i liknande situationer som vår. De hade varit inne någon månad/veckor längre än oss och det kändes som om de tog oss under sina vingars beskydd. De delgav oss sin resa och alla med- och motgångar deras små haft, de var och är fortfarande, ett stort stöd för mig.
Angelica, två dagar gammal. Vår första kängurusittning tillsammans. 833 g och 34 cm lång.
Angelica t.v. Elsa t.h. Bild på drygt 7 månader gamla bebisar. Elsa ca 5600 g ca 59 lång, Angelica ca 6200 g och ca 60 cm lång.
Mina små mirakel. Jag tittar på bilderna från när de var nyfödda och jag inser att vi är lyckligt lottade. De överlevde. Mot många odds. Jag är tacksam. Jag fick behålla mina flickor. De betyder allt för mig.
Oj, jag kanske ska återgå till min söndag. Efter lunchen och fikat, som varade nästan tills middagsdag, så åkte vi till net on net och kikade runt. Vi investerade i en fotoskrivare. Vi har så många fina bilder och jag vill gärna ha några utanför datorn. Sen så vill jag att barnens familj som inte bor här ska få titta på bilder på mina hjärtegryn. Jag är nöjd, vi hittade en bra skrivare som jag tror kommer funka fint. På net on net köpte vi även en födelsedagspresent kombinerade med tidig julklapp till Stefans syster som fyllde år. Hon fick en TV, vi tillsammans med Stefans andra syster och hans respektive föräldrar med makar gick ihop till denna gåva. Vi hoppas den fungerar bra och att hon blir nöjd. Hon blev glad när hon fick den i alla fall så vi får hoppas den duger.
Ja efter net on net så åkte vi och åt middag på McD, blev ceasarsallad för mig. Älskar deras ceasarsallad, avskyr resten av deras mat. Sedan var det dags att besöka födelsedagsbarnet i Hörnefors. Efter grattande av barnens faster och fika så begav vi oss hemåt och klockan var ganska mycket. Barnen fick sovkläder och jag landade i soffan och ammade. Efter amningen så började jag kolla på Beck på tv, men när det blev reklam och nyhetsuppbehåll så gick jag och sov istället. Jag var trött och behövde vila upp mig inför en veckas utmaningar.
Sista veckan innan en del av min älskade familj kommer. Mamma, pappa och min syster dyker förbi här på fredag kväll och jag ser fram emot det så himla mycket. Det ska bli så roligt att se dem träffa barnen igen. Jag längtar. Snart är det fredag! Imorgon är det återbesök på Neomottagninen. Idag har vi bara myst än så länge. Snart dags för dagens promenad. Ska bli skönt!
Kommentarer
Trackback
