Livet kommer emellan...
Bloggningen har visst inte blivit prio 1 i mitt liv de senaste månaderna. Jag glömmer bort det helt enkelt, även om jag har haft tid.
Jag har varit till Kreta och ett ställe som heter Stalis med Kent, Towe, Terje och Stefan såklart. Vi hade en superhärlig vecka med sol, bad och fest. Träffade många härliga människor och det var riktigt tråkigt att behöva åka hem efter en vecka. Jag kan starkt rekommendera de som vill till Kreta att åka till Stalis. Är inte dessmer svenskar där heller, utan mest folk från Storbritannien och Irland. Vi hittade några favoritställen. En restaurang vi tyckte bra om hette Coralis. Den låg ganska nära vårt hotell. God mat, trevlig personal och vi blev snabbt stamkunder. Ett litet ställe nere vid stranden hette Yassas. En restaurang, med strandservering. Gratis solstolar som kund. Vi blev snabbt stammisar där och gillade skarpt personalen och ägaren. God mat, billig öl, solstolar, skitbra strand.... Kan inte säga mer än att vi trivdes där. En pub som var riktigt trevlig med livetrubadur varje kväll hette Dwyer's. Det är en irländsk pub. Där var vi nästan varje kväll och spelade biljard, sjöng, surrade med folk och bara hade det allmänt trevligt. Där fanns det god dryck. En cocktail som jag föll för hette: multiple screaming orgasm... Well, kan jag säga mer än att den var supergod?
Under resan kan jag tala om att LCHF föll i rejäl glömska. Jag återhämtade mig från glömskan så snart vi landade i Sverige igen. Eller nästan i alla fall... Men nu är jag back on track. Det känns skönt, och samtidigt livsviktigt för mig. LCHF är min väg i livet. Det måste vara det. Det ÄR det.
Vågen vi hade hemma var försvunnen när vi kom hem igen, för lillebror hade varit och hämtat hem alla sina grejer - varav vågen var en... Saknad... Kunde inte väga mig för att se hur mkt greklandsresan hade förstört mina försök till viktnedgång... I förrgår inhandlade jag en våg, och vägdagen - idag, söndag - har kommit. Nervös och orolig klev jag upp på vågen... Hur mycket har jag gått upp under en rejäl fuskvecka? Jag har hunnit äta LCHF en vecka sen jag kom hem och jag hoppades att domen inte skulle slå för hårt på mitt självförtroende... Plus ett kilo klarar jag av att ta, det är okej... Men inte mer. Då orkar jag inte... Om man kan förstöra allt man kämpat för så lätt så känns det sjukt jobbigt.
Nåja, vägningen ja. Ställde mig där imorse och blev positivt överraskad. Jag har till och med gått ner sen jag vägde mig sist. Hur är det möjligt? Lycklig idag, det är jag kan jag säga. - 0,2 hg bara, men det är neråt sen jag vägde mig sist! En väldigt glad Agnes ser framför sig livet just nu. Jag längtar till den period i livet som jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd med mig själv. Nöjd med min kropp. Det är en lång, lång väg kvar. Men jag är på väg åt rätt håll. 11,7 kg ner sen i maj och sen min kära kusin hjälpte mig. Detta måste vara vägen för mig. Just nu är det den enda vägen jag kan ta. Och jag ska banne mig lyckas!
Jag har varit till Kreta och ett ställe som heter Stalis med Kent, Towe, Terje och Stefan såklart. Vi hade en superhärlig vecka med sol, bad och fest. Träffade många härliga människor och det var riktigt tråkigt att behöva åka hem efter en vecka. Jag kan starkt rekommendera de som vill till Kreta att åka till Stalis. Är inte dessmer svenskar där heller, utan mest folk från Storbritannien och Irland. Vi hittade några favoritställen. En restaurang vi tyckte bra om hette Coralis. Den låg ganska nära vårt hotell. God mat, trevlig personal och vi blev snabbt stamkunder. Ett litet ställe nere vid stranden hette Yassas. En restaurang, med strandservering. Gratis solstolar som kund. Vi blev snabbt stammisar där och gillade skarpt personalen och ägaren. God mat, billig öl, solstolar, skitbra strand.... Kan inte säga mer än att vi trivdes där. En pub som var riktigt trevlig med livetrubadur varje kväll hette Dwyer's. Det är en irländsk pub. Där var vi nästan varje kväll och spelade biljard, sjöng, surrade med folk och bara hade det allmänt trevligt. Där fanns det god dryck. En cocktail som jag föll för hette: multiple screaming orgasm... Well, kan jag säga mer än att den var supergod?
Under resan kan jag tala om att LCHF föll i rejäl glömska. Jag återhämtade mig från glömskan så snart vi landade i Sverige igen. Eller nästan i alla fall... Men nu är jag back on track. Det känns skönt, och samtidigt livsviktigt för mig. LCHF är min väg i livet. Det måste vara det. Det ÄR det.
Vågen vi hade hemma var försvunnen när vi kom hem igen, för lillebror hade varit och hämtat hem alla sina grejer - varav vågen var en... Saknad... Kunde inte väga mig för att se hur mkt greklandsresan hade förstört mina försök till viktnedgång... I förrgår inhandlade jag en våg, och vägdagen - idag, söndag - har kommit. Nervös och orolig klev jag upp på vågen... Hur mycket har jag gått upp under en rejäl fuskvecka? Jag har hunnit äta LCHF en vecka sen jag kom hem och jag hoppades att domen inte skulle slå för hårt på mitt självförtroende... Plus ett kilo klarar jag av att ta, det är okej... Men inte mer. Då orkar jag inte... Om man kan förstöra allt man kämpat för så lätt så känns det sjukt jobbigt.
Nåja, vägningen ja. Ställde mig där imorse och blev positivt överraskad. Jag har till och med gått ner sen jag vägde mig sist. Hur är det möjligt? Lycklig idag, det är jag kan jag säga. - 0,2 hg bara, men det är neråt sen jag vägde mig sist! En väldigt glad Agnes ser framför sig livet just nu. Jag längtar till den period i livet som jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd med mig själv. Nöjd med min kropp. Det är en lång, lång väg kvar. Men jag är på väg åt rätt håll. 11,7 kg ner sen i maj och sen min kära kusin hjälpte mig. Detta måste vara vägen för mig. Just nu är det den enda vägen jag kan ta. Och jag ska banne mig lyckas!
Kommentarer
Trackback
